Jag blev härförleden bjuden till en fest med 70-tals tema. Jag tackade nej med motiveringen att om man varit med om det en gång redan så är det inte så roligt andra gången. Svaret jag fick var att jag kunde berätta för alla på festen om den hemska barnprogramen som fanns under detta decennium. Även detta tackade jag nej til med motiveringen att det bara är 80-talister som är rädda för barnprogram (fritt ur minnet). Så min roll på denna fest skulle alltså vara att för 70-tals utklädda 80-talister berätta om dessa barnprogram. Låter jättekul eller hur. 70-talet spökar nog som det är med medaljongtapeter, heltäckningsmattor och brunmurriga träslag. En fest med detta i baktanke är det sista jag behöver.

Detta kom jag att tänka på när jag fick veta att Linus på linjens skapare dog i mars. Där kan man snacka om genialitet på 2 minuter. Hånskratten, irritationsmomenten och tillvarons abrupta slut.

Mmmm Daah!