I dag är det första gången i sommar som jag har utebelysningen på. Nu är mörkret här och det är hur härligt som helst! Snart kommer jag att tända lamporna i fönstret med. Det jag saknar med att bo i stan är just alla lampor som folk tänder innifrån. Det i kombination med regn på våt asfalt och gatubelysning är något jag hoppas alla stan uppskattar. Speciellt när höstlöven klistras fast på vägen. Nä nog med poesin.

Hur mycket ondska kan vi samla på oss i världen egentligen?
Det är något jag funderar på. Vad skulle krävas för att jag skulle hälla bensin över mig själv och tända på?


Mollstar