Fånerier a la Carte.

Man har väl aldrig hört något så erbarmligt. Nu ska man släcka lyset en timme i morgon mellan halv 9 och halv tio på kvällen. Man ska göra det för miljön för det är ju så himla fint att få människor i sin omgivning att tro att man är en bra människa som verkligen bryr sig. Så då släcker man lyset i en timme. För att köpa sig lite miljösamvete, för sen kan man ju fortsätta som vanligt.

Det som retar mig så jag nästan dånar är den här kommandogodheten. Ena veckan är man mot bröstcancer, sen är det fattiga barnen i Afrika man ska tänka på. Sen när man ledsnat på cancer och barn då kan man slå i hop det och börja tänka på barn med cancer.

Kungen ska visst även han dra sitt strå till stacken och låta släcka ner sitt slott (finns det kungliga lampsläckare för det?) och det är väl inte mer än rätt sen han låtit köra ner ett Herkluesplan fyllt med kandelabrar och linnedukar till Italien för att kunna bjuda på mat.

Men här kommer ett miljötips från Molly Blom: Släck lyset i det rum du inte befinner dig i. Det är ett sant pensionärstips som håller om något.


M.

Saker i barnprogram jag var rädd för när jag var liten.

1. Den blå saxofonisten i mupparna
2. Päron
3. Beaker i mupparna
4. Anton Svensson när han skrek
5. Den vita amazonen i ett barnprogram
6. Gorillahanden som vände sista bladet i eftertexterna till Trazan och Banarne.

Men inte fan skrev mina föräldrar någon insändare eller fick för sig att vara med i ett reportage om de hemska barnprogrammen som skrämmer barnen. Nä, de var fullt upptagna att läsa DN och lyssna på jazz. Nu blir det ju moralpanik bara de visar en röd jävla boll på teve, för då får 00-ungarna panik för de har aldrig sett färg förut i sina Kaffelattefärgade hem, och storbildsteven får ju bollen att se så stor ut!

Mitt råd: Sätt ungarna framför Tårtandvdn med ett paket russin så det blir riktiga människor av dom. Annars kommer Gudrun Shyman föda barn i deras drömmar.

Får jag irritera mig lite på:

1. Cafékulturen. Jag fattar bara inte vitsen att betala 20 kr för en kopp lankigt kaffe och 35 kr för en chokladmuffins och att sitta och hänga på ett fik. På gränsen till idioti när man får en förpackning Willys kaffe för 30 spänn. Jag har nämligen hört ryktesvägen att det är just det kaffe som kaféerna använder och tjänar multum på när pedagogikstudenter från småland vill träffas innan de ska till bion för att se den senaste Colin Nutley filmen.

2. De självutnämnda nördarna. Ja de går under olika namn såsom boknördar, tygnördar, och … fikanördar. En nörd är för det första aldrig självutnämnd. Utnämner man sig själv till en nörd så är man endast en tönt. En sann nörd är självständig och stolt och skulle aldrig ha behovet att hävda sig på dylikt sätt.


3. Att man inte har containern för kartong och förpackningar bredvid containern för tidningspapper på den återvinningsstation jag använder.

Molls.

Snart i en bastufest nära en melonlikörflaska.

(Någonstans i ett departement nära dig)

-Men om vi sätter Försäkringskassan i samma byggnad som Arbetsförmedlingen så slipper de som är sjuka OCH arbetslösa få hjälp samtidigt.
- Bra idé, men om vi sätter socialkontoret i källaren, skulle vi inte då få en större samordningsvinst?
-Ja! då kan vi ju neka dom socialbidrag med, för att de inte jobbar tillräckligt, och sen kan vi neka dom sjukbidrag för att de kan arbeta och sen nekar vi dom a-kassa för att de jobbat för lite!
-Oh, och sen höjer vi a-kasseavgiften, för någon måste ju betala för arbetslösheten också och det är ju bra att låta de arbetslösa göra det för dom kan ju det här, jag tycker att man ska lämna saker åt experter nämligen
-Mmm, det låter bra det. Jag tror även jag på kunskapssamhället.
- Då är det klart alltså, och nästa punkt på dagordningen är?
- Barnen och de gamla.
-Ja, men det hinner vi riva av innan Lunch, Sätt igång!

M.

Multitasking:

1. Boken om Svartbjörnsbyn under 600 år
2. Herman Hesse Stäppvargen
3. Sven Yrvind Konstruktören
4. Unni Drougge Boven i mitt drama kallas kärlek
5. Kurt Vonnegut A Man Without a Country

Ät det alla viktigpettrar som har läst ströpoäng i Litteraturvetenskap.

M.

Jag är så trött på:

IKEAS jävla smäckprylar. Inte en pinal från det onda imperiet ska härmed komma över min tröskel. Inte en servett! Inte en grytlapp! Skiten har fraktats till Haparanda och jag hoppas att vid gud att den stannar där. Jag tror inte att den store Kamprad bäddar sina sängar och om han gör det så vill jag fästa vid en liten detalj i ett visst par påslakan. Någon smart designer har kommit på den eminenta idén med att ha små plastknappar i öppningen längst ser som man kan knäppa så att inte täcket ska fara ut. Så var väl tanken. MEN OM DE JÄVLA KNAPPARNA HAR PAJAT DÅ? Just det, det är ju små bischliga tryckknappar i plast, inte fan håller det. Men det som retar mig mest av allt är att man slutat med att ha hål i andra sidan påslakanet som ska underlätta när man sätter i täcket.
Hädanefter blir det filt och enkelt lakan för Molly. Eller också kan en Svensk-Finsk-Rysk talande varuhusanställd komma hem till mig och byta påslakan. Föresten har en lågenergilampa smält, och den kommer från… just det, det stora varuhuset i öster. Ondskans imperium.


Och veckans glada CSN-Årsbesked går till vår regering som beslutat att avskaffa kårobligatoriet. För vad är inte hela ”kårgrejen” om inte ett enda stort vuxendagis för mobboffer som inom ”kåreriet” kan hämnas sina bittra grundskoleår genom att iklädd en overall förtrycka andra stackare i sin tur.


Sen är jag trött på den jävla snön. Det känns som om man befinner sig i en jävla isoleringscell så fort man går utomhus.

Med hopp om bättre tider.